Tollaren

Nova scotia duck tolling retriever, även kallad Tollaren, är en stötande och apporterande fågelhund. Den kommer ursprungligen ifrån Nova Scotia-halvön i Kanada, därav namnet. Tollaren är en trevlig hundras som har flera användningsområden, bland annat fungerar de väldigt väl vid jakt och spårning. Den tillhör de minsta sorten av retrievers och är således en medelstor hund. Den är dessutom den yngsta retrieverrasen, och godkändes inom rasklubben så sent som 1974. Överlag är detta en mycket omtyckt och mångsidig ras, som fungerar lika väl som en trevlig sällskapshund som att ha med vid jakt och spår. Precis som alla hundar behöver även denna ras få utlopp för fysisk och mental stimulans och tycker lika mycket om fysiskt ansträngande uppgifter som mer slöa dagar. Dess unika egenskaper vid jakt gör denna ras till en uppskattad jakthund.

Tollaren – en unik jakthund

Tollaren besitter egenskaper som är mycket uppskattade av jägare, främst de som jagar fåglar. Dess specifika jaktsätt kallas för just tolling och innebär att jägaren, som sitter utom synhåll för fåglarna, låter hunden apportera längs strandkanten upprepade gånger. På det sättet blir fåglarna, i regel handlar det om änder, intresserade och lockade att närma sig hundens lek. Vartefter fåglarna vågar sig närmare blir hundens apporteringssträcka kortare och kortare, tills de är så pass nära att jägaren kan avlossa sitt skott. Tollaren får därefter apportera ut i vattnet för att hämta den skjutna fågeln. Detta tillvägagångssätt skiljer sig markant ifrån de övriga retrieverrasernas, som används mer i sträckjakt och i trampjakt.

Tollaren har ett trevligt och inbjudande sätt att agera, vilket är absolut önskvärt om man vill använda rasen i jakt. Dess lekfullhet och lust att apportera är avgörande för hur väl individen lämpar sig för just jakt. Tollaren har ett slags förrädiskt utseende om man pratar jakt. De är otroligt fina och lekfulla, men har samtidigt ett tufft inre och är väldigt viljestarka och målinriktade. Dess förrädiska yttre och den naturliga lekfullheten är de främsta faktorerna som ”tollar” in änderna inom skotthåll för jägaren. Denna ras används dock till mycket annat än bara jakt. Den passar exempelvis alldeles utmärkt för den aktiva familjen eller om man gillar att spåra.

Tollaren genom tiden

Tollaren dök upp redan på 1800-talet på den kanadensiska halvön Nova Scotia. Dess främsta syfte var redan då att användas som lockbete för olika slags sjöfåglar inom just jakten. Det är något oklart hur man har fått fram den specifika rasen, men man vet att det har förekommit korsningar mellan bland annat newfoundlandhund, chesapeake bay retriever och troligtvis irländsk röd setter. Det är dock ingen slump att just denna ras med sina fina egenskaper uppkom, det är väl genomtänkta korsningar som är tänkta att uppfylla ett syfte – nämligen att ”tolla”. Rasen godkändes av den kanadensiska kennelklubben redan år 1945, men blev inte godkänd i rasklubben förrän år 1974. I Sverige bildades rasklubben först 1986.

Tollaren är som tidigare nämnts en väldigt lekfull och inbjudande hund. Dess mentalitet utgörs av flera olika sidor, och man kan lätt bli lurad av dess söta yttre. Detta är en otroligt intelligent och viljestark ras. Den är slug och klipsk i jakten, och är väldigt arbetsvillig. De beskrivs också som väldigt intensiva och luriga. Tollaren är alltså en arbetsam hund, men visar helt andra sidor när den inte är i arbete. Rasen är väldigt lättlärd, glad och rolig, vilket gör att den även är lämplig som familjehund hos en aktiv familj. Om man överväger att köpa en tollare ska man dock vara medveten om att det inte är någon lättsam förstagångs-hund.

Tollaren är alltså en lättdresserad hund som är väldigt trevlig att ha att göra med. Dess naturliga vilja att spåra och apportera går därför att utveckla inom andra områden än jakten. Det är en mångsidig ras med stor potential att utforma efter egna intressen. Om man tillgodoser hundens behov av fysisk och mental stimulans, så får man en glad och arbetsvillig kompis som gärna lär sig nya saker.

Tollaren i arbete

Utseende och hälsa

Tollaren är alltså den minsta sorten i retrieverfamiljen. Det är en medelstor hund och beskrivs ofta som väldigt fin och söt. Mankhöjden ligger någonstans mellan 45-51 cm och den väger mellan 17-23 kilo. Tikarna är i regel något mindre än hanarna. Tollaren är röd till färgen, och de får gärna ha vita tecken på huvud, tassar, bröst och svans. Även om dessa vita tecken är mer regel än undantag finns det givetvis individer helt utan dessa tecken, vilket är godkänt inom rasstandarden. Pälsen är något tunn och flygig, och kräver ingen nämnvärd vård. Den tvättas regelbundet och borstas igenom vid behov. Svansen ska vara långhårig och yvig och behöver aldrig trimmas. Det kan dock vara aktuellt att trimma pälsen kring tassarna, främst under vintertid. I övrigt är inte trimning nödvändigt.

Tollaren är en övergripande hälsosam och frisk ras, men vissa sjukdomar tenderar att drabba rasen oftare än andra. Dessa sjukdomar är bland annat hjärnhinneinflammation, lymfödem och en reumatisk sjukdom som kallas för rött vargbett. Ungefär en av tio hundar drabbas av höftledsdysplasi och ännu färre lider av armbågsdysplasi. Även ögonsjukdomar tenderar att kunna drabba rasen. Hälta och allergier kan också förekomma i viss utsträckning. Rasens mentala hälsa är i regel stabil, lugn och vänlig. De är dock som tidigare nämnt otroligt viljestarka och lite luriga, men detta är främst aktuellt när hunden arbetar. I det stora hela är det en väldigt frisk ras som lämpar sig lika väl för jägaren som för den aktiva familjen. Det blir också en utmärkt träningskompis eller en trevlig familjehund.

Tollaren är en mångsidig hund

Tollaren är alltså framtagen för specifika arbetssysslor, nämligen andjakt. Dess unika egenskap att kunna locka in änderna inom skotthåll för jägaren är mycket uppskattad. Den naturliga viljan att apportera och dess lekfullhet är utmärkta egenskaper i detta syfte. Om man funderar på att skaffa sig en Nova scotia duck tolling retriever ska man vara medveten om att det är en viljestark ras som kräver rätt ägare. Ägaren bör ha erfarenhet och en fast hand, och självklart kunna tillgodose hundens behov av fysisk och psykisk aktivitet. Det är en trevlig ras som gärna lär sig nya saker, vilket gör att ägaren har möjlighet att kunna utveckla olika intressen hos hunden, exempelvis att träna spår. Om man lägger ner rätt slags träning och framför allt tid, så får man en underbart tillgiven och härlig kompis.